Hoppas att ni har haft en skön ledighet med chans till avkoppling, även om årets sommar, precis som förra årets, har varit annorlunda på många sätt i dessa coronatider. Själv har jag haft två veckors ledighet under sommaren. Framför allt stressade jag inte över någon deadline, men mest av allt undvek jag att ringa en massa telefonsamtal och försökte att inte kolla mina mejl.
Men trots att vi är lediga står omvärlden inte stilla. Som säkert ingen av er har missat hängde hotet om akut cementbrist, med risk för tvärstopp i byggbranschen, som ett svart moln över hela vår sektor mitt under sommarledigheten.
En nedläggning av kalkbrottet i Slite per den 31 oktober i år skulle ha inneburit:
• 200 000–400 000 jobb skulle ha riskerats som direkt konsekvens.
• Byggbranschens andel av BNP är ca 11 procent, och tappet tränger undan hela BNP-tillväxten 2022.
För dig som vill fördjupa dig i vilka konsekvenser som nedstängning av kalkbrottet i Slite skulle innebära för bygg- och anläggningssektorn samt gruvindustrin i Sverige hänvisar jag till Byggföretagens konsekvensanalys på deras webbplats.
Jag roade mig i somras med att läsa igenom mark- och miljööverdomstolens beslut per den 6 juli i år. Man kan inte låta bli att fundera över den uppkomna situationen.
Cementas ansökan lämnades in till mark- och miljödomstolen i december 2017, vilket kan tyckas vara i god tid. Den 17 januari förra året godkändes ansökan, men allt som oftast när det handlar om miljö överklagades godkännandet för exploatering.
Precis som vanligt malde byråkratins kvarnar långsamt. Och så helt plötsligt i somras meddelar rättsväsendet att den ursprungliga ansökan är för undermålig för att ens kunna prövas. En avgörande faktor är att länsstyrelsen har uppmätt förhöjda kloridhalter, det vill säga salt, i grundvattnet. Cementa borde ha gjort mer noggranna analyser av hur kalkutvinningen påverkar salthalten, menar domstolen.
Jag är helt övertygad om att saltnivåerna i grundvatten med stor sannolikhet också påverkas av många andra faktorer som ett enskilt företag inte kan påverka, till exempel vägsaltning och nederbörd. Och naturligtvis funderar man på om hanteringen av ärendet kunde ha gjorts på ett snabbare sätt, så att man inte riskerade ett tvärstopp i samhällsekonomin.
Självfallet ska vi värna vår miljö för kommande generationer, men omställningar tar tid. Nu är det mest akuta hotet undanröjt. Regeringen kommer att genomföra en tillfällig lagändring i miljöbalken som ger Cementa möjlighet att fortsätta bryta kalk inom ramen av det tillstånd som de redan har, i åtta månader räknat från den 1 november i år.
Förmodligen räddar det Sverige från en lågkonjunktur 2022. Nedläggningen av kalkbrottet i Slite har nämligen visat sig påverka stora delar av samhället – här ställs viktiga värden i naturen mot jobb, ekonomi och klimatinvesteringar på ett politiskt mycket känsligt vis.
Cementas vara eller icke vara rullar vidare det kommande året. En annan fråga som far genom huvudet är hur branschen som kallar sig samhällsbyggare har gjort sig beroende av en anläggning och en leverantör av sin nyckelråvara. Fabriken i Slite producerar uppskattningsvis 75 procent av cementen som används i Sverige. Vad hade hänt om anläggningen hade brunnit ner?
Byggföretagen med flera agerade skyndsamt i somras för att öppna regeringens ögon så att en lösning kom till stånd, om än kortsiktig. Stort tack till alla inblandade! Tillgången på kalk, ökade fraktkostnader och kraftigt stigande materialpriser är tuffa utmaningar som vi i byggbranschen har att hantera de kommande åren.
Om vi blickar framåt i förbundets kalender äger styrelsens årliga strategimöte rum i september och den 14 oktober är det dags för ordförandekonferens. Förhoppningsvis kan vi då träffas fysiskt, så att vi med massor av intressanta medlemsdialoger kan effektivisera och öka medlemsnyttan i förbundet.
Väl mött i höst!
Jörgen Rasmusson
Förbundsordförande i Plåt & Ventföretagen,
och vd i AB Lödde Plåt, Lund
jorgen@loddeplat.com
Publicerad: 2021-09-08
Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #8.2021