Den 15 maj samlades Plåt & Ventföretagen till sin 125:e kongress i Stockholm. Ett jubileum som skulle spegla stolthet över det som vi har byggt och det som vi ska bygga vidare på. Men i stället blev det ett vägskäl i förbundets historia. Kongressen präglades som sig bör av livliga diskussioner och stort engagemang. Men den blev också något annat, ett lågvattenmärke i fråga om respekt. För varandra, för förbundet och de värderingar som ska vara vårt fundament. Enkelt uttryckt: det brast i etik, moral och ansvar.

Att vissa av ombuden valde att konsumera alkohol under pågående kongressförhandlingar i förbundets högsta beslutande organ är inte bara olyckligt – det är oacceptabelt. Vi var samlade för att fatta avgörande beslut om förbundets framtid. Just då krävs närvaro, respekt och nyktert omdöme särskilt av den som bär ett arvoderat förtroendeuppdrag.
Demokratin som vi säger oss värna om handlar inte bara om stadgar och röstlängder. Den handlar om hur vi hanterar det förtroende som vi har fått. Om hur vi beter oss när det verkligen gäller. När vi brister där riskerar vi inte bara förtroendet för oss själva, utan för hela förbundet.
Det kräver eftertanke. Inte för att peka ut utan för att påminna oss om att vi bär ett ansvar inte bara ett uppdrag. När vi sitter som ombud i kongressen representerar vi inte oss själva. Vi företräder hundratals företag som förtjänar integritet, ansvar och ett värdigt ledarskap. Ska vi vinna nästa generations förtroende måste vi visa vägen. Vara förebilder i både ord och handling.
De som kommer efter oss bygger företag med hjärta, ansvar och hållbarhet men också med en ny syn på tid, balans och ledarskap. De vill påverka men på sina villkor. Det är inte mindre engagemang, det är ett annat sätt att engagera sig. Om vi vill vara en del av deras framtid måste vi förstå deras nutid. Ett modernt förbund kräver moderna redskap. Det måste vi våga möta.
Kongressen landade till sist i ett tydligt beslut: vi står kvar som ett självständigt förbund. 77 ombud röstade för samgående, 56 emot. I många andra sammanhang hade det inneburit att majoritetens vilja följts, men våra stadgar kräver tre fjärdedels majoritet och den uppnåddes inte.
Det innebär att en minoritet nu bär ett stort ansvar. Det är denna grupp med sitt tydliga nej till samgåendet som nu förväntas leda det självständiga förbund som man så starkt vill bevara. Samtidigt behöver valberedningen, tillsammans med dessa företrädare, identifiera kandidater till en ny förbundsstyrelse en styrelse som senast den 1 september ska vara redo att ta över ledarskapet. Det är ett uppdrag som kräver både skärpa och eftertanke. För riktningen som förbundet nu ska ledas i går tvärtemot vad en majoritet av kongressens ombud röstade för. Det kräver mod, lyhördhet och ett ledarskap med stark etisk kompass. Det finns gott om blindskär. Att ta ansvar handlar inte om att förvalta det som har varit utan om att bygga något som bär in i framtiden.
Vi måste nu stå upp för våra grundvärden: respekt, medlemsnytta, ansvar och professionalism. Vi måste ta med oss lärdomarna från kongressen i tonläge, agerande och hur vi hanterar gemensamt fattade beslut. Förbundets legitimitet bygger på att vi förvaltar medlemmarnas förtroende med varsam hand. Tillsammans kan vi bättre. Tillsammans måste vi visa att vi är värdiga våra medlemmars förtroende i ord, handling och riktning.
Vi har en stark grund att stå på. Med kunnig personal, engagerade förtroendevalda och ett växande behov hos våra medlemsföretag är det dags att ta nästa steg med ansvar och framtidsfokus med det uppdraget som alltid ska vara vårt, att skapa medlemsnytta varje dag med värdighet.
Det som hände på kongressen lämnar oss med viktiga insikter. Nu är det dags att lyfta blicken. För det är inte vi, den äldre generationen, som ska bära förbundet in i framtiden. Det är nästa generation. De som växer fram i dag är inte bara kunniga, digitala och lösningsorienterade. De har andra drivkrafter. De värderar sin tid, sitt liv utanför arbetet och söker sammanhang där deras engagemang gör verklig skillnad. Det måste vi förstå och det måste vi respektera.
Vi hade en chans att ge dem en starkare plattform. Den tog vi inte. Det gör ansvaret ännu större att nu forma ett förbund där deras röster får plats, deras verklighet tas på allvar och deras sätt att engagera sig välkomnas.
Kongressen har valt väg, förbundet ska stå kvar som självständigt. Det är ett stort beslut och ett ännu större ansvar. Nu måste nejsidan visa att man klarar av mer än att rösta. De måste visa att man kan ta ansvar för framtiden, för medlemmarna och förbundets personal.
Jörgen Rasmusson
Förbundsordförande i Plåt & Ventföretagen,
och vd i AB Lödde Plåt, Lund
jorgen@loddeplat.com
Publicerad: 2025-06-06
Artikeln ursprungligen publicerad i PVMagasinet #5.2025